Författare: johan@skaneby.se

Jag har den stora glädjen att numera ingå i en stor släkt och vänkrets av musikintresserade medelålders ungdomar. Tillsammans har vi bildat musikdagiskooperativet Suburban Orchestra där vi spelar in redan inspelade låtar fast i våra egna versioner. Lyssna och läs mer här.

Efter skivan ” Come now ” bestämde vi oss för att undersöka nya inspelningsmiljöer och producenter. Vi spelade in med Jonas Andersson i replokalen, med Daniel Squaty i BobHunds replokal/ studio i Sundbyberg / Solna och hos Ronald Bood o Bow Music i Hjorthagen. Det skulle visa sig bli hela 18 inspelningar där vi som band skapade musiken mer tillsammans, men också varför sig, något som också bidrog till en ny bredd och en musikalisk utveckling för bandet. 2019 lyckades vi till slut hitta alla inspelningar och med hjälp av Lars Tengroth och vårt skivbolag Playground Music Scandinavia släppte vi albumet ” the lost tapes ”.

En låt jag skrev inspirerad av New Order och låten ” Regret ” minns jag. Buckle up – för här går det undan. Johan Svahn trummar för livet – Maria sjunger för att hon måste…

Det här är ju en grym låt om jag får säga det själv. Minns att jag bodde i en lökig lägenhet , nyseparerad, på väg mot Bromma. Låten inspirerades av Suede minns jag. Maria skrev och sjöng en hårresande berättelse om en stackars kvinna som blev mördad i Hollywood för länge sedan.

Alla låtar har en historia, så även den här. Jag inspirerades av samtida begåvade Monostar och låten ”Jee is a looser.” En sån bra låt vill jag också skriva, tänkte jag – men inte likadan såklart.

En fantastisk tid – vad hände egentligen? Jo, jag träffade Maria Enzell, Robert Eriksson, Johan Svahn och Putte Jonsfjord. Tillsammans byggde vi ut den ursprungliga trion till ett fullt band. Åren som skulle komma skulle bli ett musikaliskt äventyr med filminspelningar i Hollywood, skivinspelning, budkrig mellan skivbolag, spelningar på MTV gala i London och mycket mer konstigt. Skivan är består av låtar till stor del skrivna av den ursprungliga Honeycave trion och spelandes in under två blöta veckor i Trosa.

En fantastisk tid – sa jag det?

Min fru Anna-Karin Unger är en ytterst begåvad låtsnickerska och sångerska som låtit mej vara med och spela bas och elgitarr på dessa fyra vackra små sånger tillsammans med hennes bror Kalle Edin. ( mitt första skivomslag jag gjort förövrigt )

Att spela med galningar har inte alla gjort. Men det har har jag. 80talet närmade sig sitt slut och musikrörelsen i Norrköping stod på sin topp. På rockföreningens julfest behövdes ett band snabbt till scenen. Vi satte ihop ett band med sångaren, låtskrivaren och galningen Johan Hallgren på sång, galningen Niklas Barwe på gitarr, galningen Walle på trummor – och så jag på 3 strängad hofnerbas. Jag måste varit galen som var med.

Spelningen gick bra, och Ola Hermanson, skivbolagsansvarig på Ceilidh productions uppmanade oss att spela in en singel. Okej då.

Micke Herrström hjälpte oss och strax efter gavs singel ” my best friend ” som kom att bli mycket omtalad i indie-pop-nörd kretsar på den tiden. Cod Lovers gjorde rätt många spelningar av de jag minns. Bland annat på Hultsfred.

Jag kom att lämna bandet efter första plattan, men bandet levde vidare med ännu en skiva och gjorde sveriges indie-scener osäkra några år till.

rock on!